Mikkeller Beer Celebration Copenhagen, MBCC

På det första insläppet kl. 10 på fredagsmorgonen den 23 maj, den gula sessionen, stod vi redo i haglet jag, Markus och Daniel, för att bli insläppta på MBCC – Mikkeller Beer Celebration Copenhagen. Vädret var kanske inte det trevligaste i väntan, men under tak och i huvor klarade vi oss hyfsat bra. Markus sa att hagelkornen gjorde ont mot öronen, men det var nog vädergudarnas sätt att piska honom så att han blev riktigt peppad på att komma in och dricka massor av öl.

Väl inne hade vi som vanligt en hel hall med över 100 bryggerier att välja från. Var startar man? Vilket bryggeri vill man börja med? Vi kastade oss rakt in och fyllde våra endecilitersglas med var sin öl. Själv startade jag med en lambic från Oud Beersel – Violet Flower Infused Lambic (Belgien). En lambic lagrad i 18 månader och därefter legat tre veckor på fat med violblommor. En mild lambic med inte så mycket viol, men det kändes som en bra start.

Markus startade också med en suris. Lime X Mango X Passionfruit X Pineapple X Cocosnut X Vanilla Smoothie Sour från Ārpus Brewing (Lettland). Jag tror att det kan ha varit det längsta namnet på någon av alla öl vi drack. Hur som helst var den riktigt mumsig enligt Markus och rekommenderas om man gillar smothie sour ale.

Daniel hade en mjuk start med en ljus lager, Steppes från Stepping Stone Brewinge Company (Danmark). En god, ljus lager utan några större överraskningar, men en stabil start. Han gick raskt vidare in på nästa öl som var en DIPA, Toppling Goliath Brewing Co – King Sue (USA), som hamnade i en helt annan klass, med betydligt mer smak.

Daniel och jag fick ett insmugglat smakprov av ett par hembryggda mjöd som två svenska killar gladeligen bjöd på. Och den mjöden gick inte av för hackor! Tack killar!

Vilket för mig in ölföreningar och deras t-shirts:

Fyra timmar är verkligen inte lång tid när det finns så mycket rolig öl att testa. Daniel lyckades med konststycket att få famnen full med öl. Två stora Guinness (Irland), där den ena var en lager och den andra den sedvanliga stouten plus ett litet smakprov från ett just nu okänt bryggeri. Trevlig paus i vimlandet.

Sen kommer vi in på avdelningen öl som inte föll i smaken. Jag och Markus enades om att Sakiškės Brewery – Pickle Sour Ale (Litauen) var den ölen som passade oss sämst av alla vi drack. En gose som verkligen smakade pickels. Markus gav snällare betyg än jag. Daniel hade inget riktigt lågvattenmärke men den öl han gav sämst betyg var Brewski – Yu Zu Stoned (Sverige) och då fick den ett okej betyg någonstans lite över mitten på skalan.

Den bästa ölen undrar ni då? Jo sådana drack vi också! Markus favorit blev en extremt bubblig, josig sour pastry. Uchu Brewing – Uchu Paradise (Japan) (i mitten).

Daniel hann med att smaka några mjöd och det var också en av dessa som blev hans favorit. The Attic Meadery – Purple Cat Mead 2024-2025 (Sverige) (längst till höger).

Birgits favorit var, kanske inte helt oväntat, en double coffee stout med på tok för hög alkoholhalt, Pühaste Brewery – Midnight Macchiato Bourbon BA (Silver Series) (Estland). Den fastnade dock inte på bild. Bilden längst till vänster är däremot den mest förvånande ölen! En bananpuréstout. Oväntat god! Kan bli min nästa mellanmålsfavorit! ;-). Underwood Brewery – Chiquita Bambita (Ukraina).

Om vi sammanfattar det hela i lite siffror så kan det se ut så här:

Tyvärr fick vi inte med den sedvanliga före-bilden, men några av oss fastnade på en mitt-i-bild.

Och med den sammanfattningen kan vi avsluta med att det återigen var en otroligt trevlig dag på MBCC. Vi ses nästa år igen!